Den Berlinbaserade biodesignern Emma Sicher odlar material med hjälp av bakterier och jäst. Av den mikrobiella cellulosan tillverkar hon allt från genomskinliga förpackningar till ätbara prototyper av mat. Vissa av hennes prov liknar skrynkliga bitar av rosa glas, medan andra bildar glänsande, geléartade klot. Färgerna och strukturerna uppstår under jäsningen, en process där mikroorganismerna själva är med och tar fram materialet.
Utgångspunkten i hennes arbete är SCOBY, en symbiotisk kultur av bakterier och jäst som vanligtvis förknippas med kombucha. När mikroorganismerna växer i en näringsrik vätska bildar cellulosaproducerande bakterier ett geléartat membran vid ytan. Membranet kan skördas och bearbetas till böjliga ark, eller formas till olika former för mat- och materialanvändning. Sicher har även experimenterat med pigmenterade bakteriecellulosor, där ingredienser och bearbetning påverkar både färg och struktur hos slutresultatet.
Projektet EATING SCOBY undersöker de kulinariska möjligheterna hos den cellulosarika hinnan. Forskningen togs fram under hennes masterutbildning i Eco-Social Design och gjordes tillsammans med livsmedelsmikrobiologer, med rådgivning från kockar. Bland prototyperna finns SCOBY-chips som först är krispiga och sedan blir sega och något geléartade i munnen. En experimentell glasskon har en inre beläggning av smält choklad. En dubbelsmakad glass på pinne tar materialet i en annan riktning, med en konsistens som designern jämför med mixad aloe vera. Prototyperna är fortfarande experimentella och utforskar hur mikrobiell cellulosa en dag kan bli en del av framtidens livsmedelssystem.
Sicher började undersöka bakteriecellulosa redan 2017 med projektet From Peel to Peel. Där föreslog hon biologiskt nedbrytbara livsmedelsförpackningar odlade av kasserad frukt och grönsaker. Äppelskal och rödbetsrester fungerade som näring för mikrobkulturerna och gav tunna ark som kunde torkas till omslag och små behållare. Förpackningarna fick olika färger beroende på ingredienserna, från blekgul till djuprosa. Det torkade materialet kan likna papper eller läder, och ytan påverkas av underlaget där det torkar. Eftersom materialet lätt tar upp fukt begränsas användningen för konventionella förpackningar, särskilt till våta livsmedel.
Nyligen har Sicher börjat undersöka hur material kan odlas med hjälp av mikroorganismer som redan finns i omgivningen. I forskning publicerad 2026 beskriver hon försök med rönnbär som plockats i Berlin och mirabellplommon från Brandenburg. Båda gav cellulosamembran genom jäsning med naturligt förekommande mikrobsamhällen, utan vanliga startkulturer för kombucha. I andra försök kombinerades fläderbär med en jäsningsstartare gjord av vilda mirabellplommon, vilket gav ett intensivt färgat membran. Hennes forskning bygger också på jäsningsmetoder hon studerat tillsammans med lokala utövare i Thailand. Sammantaget visar undersökningarna hur växterna och mikrobpopulationerna i en viss region kan påverka materialen som odlas där, med biologiska variationer som vore svåra att uppnå i standardiserad produktion.
Sicher använder även mikrobiella experiment i pedagogiska workshoppar, där deltagarna lär sig att framställa växtinfusioner och odla egna SCOBY-membran. Under en workshop på Elisava School of Design and Engineering i Barcelona arbetade studenter med våt och torkad cellulosa och undersökte hur dess struktur och egenskaper förändras vid bearbetning. Hennes arbete med alternativa växtinfusioner har på motsvarande sätt undersökt hur botaniska ingredienser kan påverka densitet och fysiska egenskaper hos det odlade materialet.
Genom alla dessa försök arbetar Sicher med processer som beror på andra levande organismers beteende. Hon kan välja växterna och förbereda odlingsmiljön, men mikroorganismerna har sin egen roll i hur materialet bildas. Resultatet formas av de biologiska samspelen, vilket pekar mot ett sätt att skapa där den omgivande ekologin deltar i designprocessen.