Kola görs av socker som kokas ihop med mjölkprodukter, smör eller grädde samt en ingrediens som sirap eller citronsaft, som förhindrar att sockret kristalliserar. Blandningen värms till mellan 140 och 154 grader, det vill säga till det så kallade mjuka respektive hårda knäckestadiet, och får sedan svalna och stelna. Hur mycket smör eller grädde som används och vilken temperatur man når styr resultatet. Mycket smör och grädde ger en mjukare och segare kola som liknar karamell, medan kola som kokas till högre temperatur blir spröd men fortfarande lite seg att tugga.
Smaken kommer till stor del från Maillardreaktionen, som uppstår när mejeriprodukterna och sockret värms tillsammans. Den reaktionen ger kolan sin rostade, toastiga smak. Kolan passar bra ihop med äpplen, och en vanlig användning är karamelliserade äpplen eller äppeldesserter. Till bakverk som brownies och kakor kan en hemgjord saltkaramellsås användas. Den som vill ha en knaprig kola för att dekorera bakverk kan i stället göra en brittle, en sprött kola som bryts i bitar.
Det viktigaste är att värma sockret till rätt stadium, vilket kräver en tjockbottnad kastrull med höga kanter och helst en sockertermometer. Saknas termometer kan man prova kolan genom att släppa små mängder i iskallt vatten och klämma på den kulan som bildas. En mjuk och lätt formbar kula motsvarar mjuka knäckestadiet, medan en fastare kula som är svår att forma motsvarar hårda knäckestadiet. Vissa recept kokar sockret vid lägre temperatur för att få en mjukare kola.
I grundrecepten för smörkola används cirka 300 gram strösocker, 300 milliliter vispgrädde och 125 gram smör, som blandas i en stor och djup kastrull och värms försiktigt tills allt har smält. Därefter kokas blandningen kraftigt utan att röras till 140 grader. Den heta massan hälls försiktigt i en bakplåtsklädd form på cirka 20 gånger 30 centimeter, som bör stå på ett bräda eller en fuktig duk. Kolan får stelna i minst två timmar eller helst över natten, och skärs sedan i bitar. Förvaras i lufttät behållare i upp till två veckor.
För en sprödare kola används 450 gram strösocker, en fjärdedels tesked vinsten, 50 gram saltat smör och 150 milliliter varmt vatten. Blandningen kokas upp och får koka till mjuka knäckestadiet, 140 grader, vilket kan ta upp till en halvtimme. Pannan bör inte lämnas utan uppsikt, eftersom temperaturen kan ändras snabbt. När massan nått rätt temperatur hälls den i en oljad form och får svalna. Därefter bryts kolan i bitar med en kolahammare eller kavel. Den håller i lufttät behållare i upp till en månad.
Kolan bör förvaras i lufttät behållare på en mycket torr plats, eftersom fukt gör ytan kladdig. Varje bit kan lindas in i vaxpapper så att de inte fastnar i varandra. Två andra varianter är engelsk kola, en hård och smörig kola som ofta har ett lager choklad och nötter ovanpå, samt sötpotatiskola eller honungskaka, ibland kallad hokey pokey på Nya Zeeland. I den varianten tillsätts bikarbonat och vinäger, vilket gör att kolan skummar och får en bubblig struktur när den stelnar. Karamell, som är smält och karamelliserat socker utan tillsatser, kallas ibland också kola, exempelvis i kola- eller karamelläpplen.
Många desserter med kolasmak innehåller faktiskt ingen kola. Sticky toffee pudding har till exempel en kolasmakande sås men kräver ingen färdig kola. Kolabitar fungerar bra i kakor, kex och andra bakverk och kan också rörs ner i glass. Smaken kan dessutom varieras, från salt karamell till alkohol såsom Irish cream.