Annika Norlins låtskatt har blivit musikteater i föreställningen «Vi är däggdjur». Produktionen förvandlar hennes låtar till en scenkonstnärlig helhet och beskrivs som bombastisk. På scenen står Fanny Färingö och Annika E. Nordin.
Norlin är en av Sveriges mest uppmärksammade låtskrivare och artister, känd under namn som Säkert! och Hello Saferide. Hennes texter har ofta en vardagsnära och samtidigt skarp blick på relationer, identitet och samtid. Att materialet nu lyfts in i en musikteaterkontext innebär att låtarna tolkas i en ny form, med sceniska uttryck och en annan dramaturgi än den konsertformatet erbjuder.
Föreställningen «Vi är däggdjur» tycks bygga på idén att låtarna inte bara framförs utan också gestaltas. Begreppet bombastisk antyder en storslagen och kraftfull iscensättning, där musiken får en vidgad ram. Fanny Färingö och Annika E. Nordin är de två namn som nämns i samband med uppsättningen, vilket placerar dem i centrum för den sceniska tolkningen.
För svensk publik innebär projektet att en redan etablerad låtskatt kan upplevas i ett nytt sammanhang. Musikteater har under senare år blivit en allt vanligare form för att återanvända och omtolka populärmusik, och när en artist som Norlin blir föremål för en sådan bearbetning säger det något om hur hennes verk positioneras inom svenskt kulturliv. Låtarna lyfts från skivan och in i en scenisk berättelse, vilket kan nå både den redan frälsta publiken och en teaterpublik som möter materialet för första gången.
Det finns i dagsläget inga uppgifter i källmaterialet om exakt spelperiod, scen eller biljettinformation. Det som står klart är att produktionen existerar, att den beskrivs som musikteater och att den bygger på Annika Norlins låtar. De två medverkande, Fanny Färingö och Annika E. Nordin, är de som framträder i föreställningen.
Nyheten är av kulturkaraktär och rör svensk scenkonst och musik. Den visar hur en artists låtmaterial kan omvandlas till en ny konstnärlig form och därmed nå en annan typ av publik än den traditionella konsertpubliken. För Norlins del innebär det en fortsatt närvaro i det svenska kulturmedvetandet, nu även genom teatern.