Ny teknik har i tysthet förändrat förutsättningarna för polisens forensiker att identifiera personer utifrån dna-spår. Enligt uppgifterna har tekniken lett till en enorm ökning av antalet dna-träffar, vilket gör att fler spår från brott kan kopplas till misstänkta personer.
Polisen använder dna-analys som ett av de viktigaste verktygen i brottsutredningar. Spår som tidigare var svåra att tyda eller som gav för lite material för en säker identifiering kan nu bearbetas vidare, och det är framför allt detta som förklarar den ökade träffsäkerheten i systemen. Källmaterialet beskriver utvecklingen i allmänna termer, och det framgår inte exakt vilken teknik som avses eller hur många fler träffar det rör sig om.
Bilden från polisens arbete illustreras i ett arkivfoto som visar hanteringen av dna-spår på en handduk vid nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping. Fotot är taget i en tidigare situation och säger inget särskilt om den nya tekniken i sig.
Utvecklingen väcker också frågor om integritet och rättssäkerhet, eftersom fler träffar i register kan innebära att fler personer hamnar i förhörsläget. Källmaterialet ger inga uppgifter om hur polisen avser att hantera dessa frågor eller om några förändringar av regelverket är aktuella.