Ett nytt koncept för bakgården vill göra upp med idén att ett växthus bara är en arbetsplats. Eco-Oasis Pavilion är en prefabricerad träkonstruktion där ett fungerande växthus och en skuggad uteplats byggs ihop, så att odling och avkoppling delar samma yta i stället för att ligga på olika ställen.
Mitt i konstruktionen ligger ett tunnelformat växthus med böjda skjutpaneler som öppnar sig längs sidorna. Genomskinliga glaspartier släpper in ljus till plantorna, medan ett andra lager skuggpaneler kan skjutas över samma skenor när solen blir för stark. Båda lagren försvinner in i förvaringsfack på var sida när de inte används, vilket håller formen ren i stället för full av synlig teknik.
Växthuset är ritat för att klara skiftande väder utan att kräva mycket energi. Speglade innerväggar i öst och väst studsar låg morgon- och kvällssol längre in i utrymmet, så att ljuset når odlingshyllorna i stället för att försvinna ut. Vattenfyllda tuber längs norrväggen lagrar värme under dagen och släpper den efter mörkrets inbrott, vilket gör att temperaturen inte faller lika snabbt nattetid.
Ventilationen följer samma passiva princip. Skjutbara glaspaneler, en norrvänd entrédörr och inbyggda utloppsventiler samverkar för att hålla luften i rörelse utan fläktar. En varm eftermiddag räcker det att öppna några paneler, vilket ersätter den mekaniska kylning som många andra bakgårdsväxthus behöver och håller energiförbrukningen nere.
På taket sitter en solpanel som gör dubbel nytta. Den producerar el till paviljongen, och den vinklade ytan leder samtidigt regnvatten ner i två ståltankar som är monterade på uteplatsen. I stället för att dra ut en slang till trädgården samlar konstruktionen sitt eget vatten ovanför odlingen varje gång det regnar.
Odlingslådor löper runt växthusets norra vägg och följer paviljongens ytterkant, vilket förvandlar annars tomma ytor till odlingsutrymme. Utanför glaset tar uteplatsen vid: ett långt bord, sittplatser och ett par solstolar ger platsen en anledning att stanna kvar, inte bara passera på väg till tomaterna. Blommande planteringslådor längs kanterna suddar ut gränsen mellan prydnadsträdgård och köksträdgård.
Det som gör konceptet intressant är hur lite det skiljer funktion från komfort. Växthuset göms inte bakom ett staket, och uteplatsen kopplas inte bort från plantorna som gör den värd att sitta i. Allt drivs av solljus och regnvatten som redan faller på taket – ett bakgårdstillskott som kan försörja ett hushåll med mat och samtidigt vara en plats där man faktiskt vill tillbringa en kväll.
Konceptet är ritat av Michael Jantzen och är ännu inte en färdig produkt, utan en idé om hur odling och vardagsliv kan samexistera på en och samma yta. För svenska hem med begränsad tomt pekar det mot en möjlig väg: ett växthus som inte kräver att man väljer mellan nytta och trivsel.