Wireva

Grönland och Antarktis har förlorat 12,5 biljoner ton is sedan 1979

Satellitdata från NASA och ESA visar att Grönlands och Antarktis inlandsisar har minskat med 12,5 biljoner ton sedan 1979. Havsströmmar, inte lufttemperaturer, driver merparten av smältningen. Havsnivån har redan stigit 3,1 centimeter.

Greenland and Antarctica Lose 12.5 Trillion Tons of Ice Since 1979, Study Finds
Grönland och Antarktis har förlorat 12,5 biljoner ton is sedan 1979
Wireva desk · Desk-supplied · rights

Materialet har tagits fram med AI-stöd under redaktionellt ansvar av Haydamax OÜ.

Grönlands och Antarktis inlandsisar har tillsammans förlorat 12,5 biljoner ton massa sedan 1979. Det visar en studie publicerad i tidskriften Scientific Data, baserad på satellitarkiv från NASA och Europeiska rymdorganisationen ESA. Förlusten motsvarar 11,3 biljoner liter vatten och har redan höjt den globala havsnivån med 3,1 centimeter.

Studien pekar på en tydlig skillnad mellan vad som vanligen lyfts fram som orsak till smältningen och de faktiska mekanismerna. Medan stigande lufttemperaturer ofta dominerar bilden i den offentliga debatten, visar data att uppvärmningen av atmosfären är en sekundär faktor. Fem sjättedelar av isförlusten drivs i stället av varma havsströmmar som eroderar inlandsisarna underifrån och från sidorna.

Denna smältning vid basen destabiliserar isen och påskyndar glaciärernas flöde ut i havet. På Grönland är Jakobshavns glaciär ett tydligt exempel: den drar sig tillbaka med upp till 50 meter per dag. När isen tappar fäste underifrån ökar rörelsen mot havet, vilket i sin tur bidrar till ytterligare massförlust.

Konsekvenserna för människor är redan mätbara. Ines Otosaki vid Northumbria University konstaterar att varje 0,8 centimeters havsnivåhöjning motsvarar översvämning av områden där 2 till 3 miljoner människor bor. Det innebär att den redan uppmätta höjningen på 3,1 centimeter har påverkat områden som hyser ett stort antal människor, och att fortsatt isförlust får direkta följder för kustnära befolkning världen över.

För Sverige och övriga länder runt Östersjön och Nordsjön är havsnivåhöjningen en fråga som berör kustkommuner, infrastruktur och långsiktig samhällsplanering. Samtidigt visar studien att det är havets temperatur, snarare än luftens, som är den avgörande faktorn bakom inlandsisarnas minskning. Det förändrar bilden av var insatser kan behöva riktas.

Mätningarna sträcker sig från 1970-talet fram till 2023 och bygger på flera decennier av satellitobservationer. Att nästan 12,5 biljoner ton is har försvunnit under 47 år är enligt forskarna en av de mest konkreta sammanställningarna av inlandsisarnas utveckling. Data ger en detaljerad bild av både omfattningen och de bakomliggande processerna.

Jakobshavns glaciärs snabba tillbakagång är ett av de mest uppmärksammade exemplen på hur varmt vatten underifrån kan påskynda en glaciärs rörelse. När isen tunnas ut och tappar kontakt med havsbotten ökar flödet, vilket leder till att mer is når havet och smälter. Den processen är svår att hejda enbart genom att begränsa lufttemperaturökningen.

Studien understryker därmed att havets roll behöver vägas in i analyser av framtida havsnivåförändringar. För kustnära samhällen, inte minst i Sverige, är frågan om havsnivåhöjning redan en del av planeringen. Den nya sammanställningen ger ytterligare underlag för att förstå hur snabbt förändringarna sker och vilka mekanismer som driver dem.