Tyskland tittar mot Sverige när landets pensionssystem ska göras mer hållbart. Den federala pensionskommissionen presenterade i juni 33 rekommendationer, där en av de mest långtgående är en lagstadgad kapitalpension efter svensk förebild.
Det betyder inte att Tyskland redan har infört ett nytt system. Regeringen har i slutet av augusti klargjort för förbundsdagen att den fortfarande granskar hur rekommendationerna ska omsättas i lag och att de konkreta detaljerna ännu inte är beslutade.
Kommissionens grundidé är att den traditionella, löpande finansierade pensionen ska kompletteras med ett kapitalfinansierat element. I dagens tyska modell går avgifter från dem som arbetar i stor utsträckning direkt till dagens pensioner. En kapitalpension skulle bygga upp tillgångar över tid och därmed ge yngre generationer ytterligare en finansieringskälla när de själva går i pension.
Att Sverige nämns uttryckligen som förebild gör reformen särskilt intressant ur svenskt perspektiv. Den tyska debatten söker ett sätt att kombinera ett starkt offentligt pensionssystem med långsiktigt kapitalbyggande, samtidigt som politikerna försöker undvika att kostnaden för en åldrande befolkning helt läggs på framtida löntagare.
Kommissionen vill också bredda kretsen som omfattas av den lagstadgade pensionsförsäkringen. I ett första steg föreslås nya egenföretagare som saknar annan obligatorisk trygghet omfattas. Även ledamöter i förbundsdagen och delstatsparlamenten föreslås börja betala in till det gemensamma systemet. På längre sikt är ambitionen att fler yrkesgrupper ska dela finansieringsansvaret.
Den mest politiskt känsliga frågan gäller pensionsåldern. Efter 2031 föreslås den ordinarie pensionsåldern kopplas måttligt till ökad livslängd. Med dagens prognoser skulle det motsvara ungefär ett halvt års höjning per decennium. Förslaget är alltså inte en omedelbar höjning för alla, utan en formel som gradvis skulle förändra villkoren för yngre generationer.
Samtidigt föreslås en särskild skyddslösning för personer som har betalat in under lång tid men som av hälsoskäl inte längre kan fortsätta i sitt yrke strax före pensionen. Den ska ersätta delar av dagens ordning för tidig pension efter mycket lång försäkringstid.
Bakgrunden är densamma som i många europeiska länder: fler äldre lever längre, medan andelen människor i arbetsför ålder inte växer i samma takt. Det skapar ett finansieringsproblem i system där dagens löner bär en stor del av dagens pensioner. Tyskland försöker därför kombinera tre verktyg — fler betalande, längre arbetsliv och större kapitalfinansiering.
För Sverige är det tyska vägvalet värt att följa av två skäl. Dels visar det hur den svenska modellen används som referens i Europas största ekonomi. Dels kan en stor tysk övergång till kapitalfinansierade pensionsdelar påverka hur andra EU-länder diskuterar risk, avgifter, förvaltning och generationsbalans.
Men detaljerna är avgörande. En modell kan kallas svensk utan att bli en kopia av det svenska pensionssystemet. Hur avgifterna sätts, vem som förvaltar kapitalet, hur risken fördelas och vilka garantier som gäller bestäms först i den kommande lagstiftningen.
Det är därför för tidigt att tala om en genomförd tysk pensionsreform. De 33 rekommendationerna anger riktningen, men regeringen har ännu inte lagt fast den slutliga konstruktionen. Nästa viktiga steg blir lagförslaget. Då går det att se hur mycket av den svenska inspirationen som faktiskt överlever den tyska politiska processen.