För den berlinbaserade kreativa studion YONT är musik ett sätt att tänka kring stämning, minne och hur människor upplever ett rum. Studion, som har turkiska rötter, arbetar med interiörer, installationer, objekt och visuell berättande och utgår från vardagens rutiner och kulturella ögonblick som formar hur vi bor. Kopplingen mellan ljud och rum blir tydlig i studions senaste samarbete med Telekom Electronic Beats, en kassettinstallation som bjuder in besökare på en resa utan fastställt mål.
I installationen kan besökare sjunka ner i räddade bilstolar, lägga i ett band och ge sig av utan destination och utan digitalt flöde. Installationen samlar 140 kassettband och gör lyssnandet mer taktilt och personligt. Den bygger på nostalgin kring kassettkulturen, och rosa element avgränsar utrymmet. Installationen ligger i centrum av en industrihall, och besökare kan bläddra i kassettsamlingen som är inbäddad i en av de rosa strukturerna.
Inom ramen för formatet designboom listens delar YONT också de låtar som präglar studions kreativa värld. Urvalet sträcker sig från queer popanthems och nostalgiska musikvideor till experimentell elektronisk musik. Vissa låtar för tillbaka teamet till tiden framför VH1, andra ger energi att fortsätta experimentera eller hjälper dem att ta sig igenom en kreativ blockering. Valen visar också hur musik kan bli en del av ett projekts identitet, där ljud, objekt, material och rum hänger ihop.
När studion får frågan vilken låt som bäst fångar dess arbete svarar man Sophie med Immaterial, en låt som är queer, lekfull och känns obekant. Som första spår vid ett nytt projekt väljer man FKA Twigs Girl Feels Good, som för dem liknar början på en resa genom en skog, där man inte vet vad som väntar men är redo att upptäcka det. För lugn och fokus på små, tysta detaljer väljer man Moby med Memory Gospel, som för tankarna till kyrkan och möjligheten att dyka djupt.
Studion nämner även Robyn med Dancing on My Own som sin verkliga 02-hymn, trots att låten är melankolisk. Till de låtar som ska få en att tänka på installationen hör David Bowies Heroes, en vägsång som fångar känslan av att se världen passera genom ett bilfönster och att kännas lite frånkopplad. Även skivomslag och visuellt arv får en plats i studions referenser, till exempel Everything But the Girls album Walking Wounded från 1996.
Det som förenar svaren är idén att musik är en del av hur studion arbetar med rum och material. Genom att låta lyssnandet bli en långsam och taktil resa, med ett band i taget, visar YONT att musik kan vara både inspiration och själva gestaltningen av ett rum.