Hotel Westminster i Paris har fått en omfattande renovering som låter brittisk klubbkultur möta den franska stadens haussmannska arkitektur. Hotellet ligger på rue de la Paix 13, mellan Place Vendôme och Palais Garnier. Renoveringen leddes av inredningsarkitekten Laurent Maugoust, medan den brittiske designern Helen Stephens förnyade restaurangen Le Céladon. Projektet blev klart för ett år sedan och bevarar arkitektoniska detaljer som samlats genom husets historia samtidigt som det tillför samtida inredning. Hotellet tilldelades sin femte stjärna 2025.
Historien börjar 1802, då Napoleon Bonaparte beordrade försäljning av mark som tidigare tillhört ett kapucinerkloster och gav arkitekterna Percier och Fontaine i uppdrag att utveckla ett nytt kvarter. Gatan hette först rue Napoléon och fick namnet rue de la Paix 1814. Hôtel Wagram öppnade på adressen 1807 och är föregångaren till dagens Westminster. Allt eftersom brittiska resenärer slog sig ner i området fick kvarteret ett rykte om att vara en liten bit London i Paris, en identitet som sedan återspeglades i hotellets namn. Byggnaden byggdes ut och renoverades vid flera tillfällen, framför allt mellan 1905 och 1907, då arkitekten Jacques Marcel Aubertin gav den den haussmannska silhuett som den fortfarande har.
För Laurent Maugoust handlade renoveringen inte om att återskapa en enda historisk period. Han arbetade i stället med arkitektoniska element från olika epoker. Av hotellets 102 rum, varav 20 är sviter, bevaras marmorkaminer, dekorativa lister och golv i oljad ekparkett i fiskbensmönster. Dessa kombineras med samtida möbler och textilier i nyanser av beige, grönt och violett. Maugoust beskriver sitt synsätt så här: «Jag ville tolka dess stil genom att låta olika epoker föras i dialog». Flera av sviterna har utsikt över rue de la Paix, medan andra vetter mot en blomstertäckt innergård.
Hotellet har också samlat egna föremål över årtiondena. Antika klockor, några från 1800-talet, står utspridda i rum och sviter, tillsammans med målningar, historiska fotografier och möbler med anknytning till husets förflutna. Hotellets mest igenkännbara brittiska koppling finns i Duke’s Bar, en interiör inspirerad av engelska herrklubbar med mörk träpanel, djupa fåtöljer, dämpad belysning och en original öppen spis. Under 1920-talet blev baren en samlingsplats för brittisk aristokrati och politiker, och senare också för författare och personer från det parisiska kulturlivet. Enligt hotellets historik var Winston Churchill en av de återkommande gästerna, och även Coco Chanel, Agatha Christie, Arthur Conan Doyle och Françoise Sagan besökte stället. Svartvita porträtt av Churchill, Chanel, Rudyard Kipling och hertigen av Westminster hänger på väggarna.
Restaurangen Le Céladon har formgivits av Helen Stephens för att skapa en visuell koppling till Duke’s Bar. Nyanserna av grönt refererar både till bronsen i Vendômekolonnen och till lövverket i närliggande Tuileriernas trädgård. Utöver matsalarna fortsätter Westminster att knyta an till det parisiska kulturlivet genom musikkvällar och litterära evenemang i samarbete med Galignani, stadens traditionsrika engelskspråkiga bokhandel. Mer än två århundraden efter att det första hotellet öppnade på rue de la Paix är Westminster fortfarande en märklig mötesplats mellan parisisk arkitektur och brittisk tradition.