Sverige har sedan Natointrädet 2024 ett annat säkerhetsläge än under den tidigare alliansfriheten. Landet ligger inte vid den nuvarande fronten i Ukraina, men Östersjön, den långa kusten och kopplingen till nordisk och europeisk försvarsplanering gör att en rysk eskalering skulle märkas snabbt. Det mest sannolika första steget är ändå inte ett missilangrepp, utan mer hybrid press.
Säkerhetspolisen beskriver Ryssland som det största hotet mot Sverige. I lägesbilden för 2025–2026 pekar myndigheten på underrättelseverksamhet, påverkan och sabotage, bland annat mot verksamheter som stöder Ukraina. Den typen av angrepp kan vara svår att tillskriva direkt och är därför användbar för en stat som vill skapa kostnader utan att utlösa ett öppet krig.
För Sverige innebär det risker för digitala system, transporter, energi, kommunikation och leverantörer till samhällsviktig verksamhet. En cyberattack behöver inte slå ut ett helt nät för att få effekt. Om den stoppar bokningssystem, betalningar, kommunikation eller drift hos en viktig underleverantör kan följderna spridas till många företag och myndigheter. Sabotage eller elektroniska störningar kan på samma sätt skapa osäkerhet som blir större än den fysiska skadan.
Ett direkt krig mellan Ryssland och Nato skulle höja risknivån dramatiskt. Nato bedömer att Ryssland kan använda drönare, kryssningsrobotar, ballistiska och hypersoniska system. I ett sådant läge skulle militära funktioner, luft- och robotförsvar, ledning och logistik som direkt stödjer allierade operationer bli mer utsatta. Det går inte att seriöst förutsäga enskilda mål i Sverige, och en sådan lista skulle ge en falsk säkerhet om hur ett verkligt krig utvecklas.
Östersjön skulle samtidigt få ännu större betydelse. Sjöfart, energiförbindelser och digitala kablar är viktiga för hela regionen. Störningar till havs kan därför påverka Sverige även om ingen attack sker på land. Mer militär trafik, större säkerhetszoner och dyrare försäkringar skulle snabbt förändra både handel och resor.
Ekonomin skulle reagera genom flera kanaler. Sverige är exportberoende och stora delar av industrin bygger på förutsägbara leveranser över gränserna. Ett krig som försvårar sjöfart eller landtransporter skulle kunna ge brist på vissa insatsvaror och längre leveranstider. Företag skulle sannolikt skjuta på investeringar och bygga större lager, vilket ökar kostnaderna.
Energipriserna är en annan risk. Sverige har en annan energimix än länder som tidigare varit starkt beroende av rysk gas, men el- och bränslepriser påverkas ändå av den europeiska marknaden. EU:s scenarioanalyser visar att en långvarig energistörning skulle dämpa tillväxt och handel och höja riskpremierna.
Finansmarknaden skulle också påverkas. Kronan kan bli volatil i en akut säkerhetskris och riskpremier för företag kan stiga. Samtidigt skulle staten behöva lägga mer resurser på försvar, cyberförmåga, beredskap och skydd av infrastruktur. Natos nya mål innebär att medlemsländerna till 2035 ska lägga fem procent av BNP på kärnförsvar och säkerhetsrelaterad motståndskraft, inklusive nät och civil beredskap.
Sveriges viktigaste skydd mot en eskalering ligger därför i kombinationen av militär avskräckning och fungerande samhällssystem. Om el, betalningar, kommunikation, transporter och myndighetsinformation fortsätter att fungera under press minskar effekten av hybridangrepp. Om Europa ändå skulle gå från gråzon till öppet krig blir samma motståndskraft grunden för att samhället ska kunna fungera under betydligt hårdare belastning.