Svensk film går in i nästa produktionscykel med ett ovanligt tydligt problem: det finns för få nya svenska spelfilmer. Svenska Filminstitutets redovisning för 2025 visar 56 svenska biopremiärer, men bara 20 av dem var långa spelfilmer. De övriga 36 var dokumentärer. Av de långa spelfilmerna hade 13 fått produktionsstöd från Filminstitutet. Det är en smal pipeline för ett land som vill ha en stabil nationell filmnärvaro på bio.
Samtidigt minskade den totala biografmarknaden. De preliminära europeiska siffrorna visar omkring 9,8 miljoner biobesök under 2025, ungefär 5,6 procent färre än året före. Det kan se ut som ännu ett tecken på att publiken lämnar biografen. Filminstitutets egen analys pekar dock på en annan del av problemet: svensk film är särskilt viktig för biografer på mindre orter, och bristen på nya svenska titlar begränsar deras möjlighet att locka lokal publik.
Det är en viktig skillnad. Om efterfrågan hade försvunnit skulle lösningen vara att minska produktionen. Om utbudet är för tunt blir effekten den motsatta: färre svenska premiärer ger färre skäl att besöka biografen, vilket i sin tur gör marknaden svagare. En nationell filmsektor behöver en viss kontinuitet för att publiken ska vänja sig vid att nya svenska berättelser finns i repertoaren under hela året, inte bara kring enstaka storfilmer.
Sverige har länge haft en stark konstnärlig filmtradition och ett offentligt finansieringssystem som ska väga kulturella mål mot marknadens begränsningar. Men produktionskostnaderna har stigit, samtidigt som finansieringen blivit mer komplex. En lång spelfilm kräver ofta stöd, tv- eller streamingpartner, distributör och ibland internationell samproducent. När någon del faller bort kan projekt skjutas fram ett år eller mer. Då syns effekten senare i premiärkalendern.
Dokumentärens stora andel visar samtidigt att svensk filmproduktion inte står still. Trettiosex dokumentärpremiärer är ett brett utbud och speglar en form där mindre team och lägre budgetar kan göra produktionen mer flexibel. Problemet är att dokumentären inte ensam kan bära biografernas behov av regelbundna publikfilmer. För familjer, unga och en bred vuxenpublik behövs också drama, komedi, thriller, barnfilm och annan fiktion.
Ekonomiskt är detta en regional fråga lika mycket som en kulturfråga. Storstäder har ett större utbud av internationella titlar, evenemang och alternativa kulturformer. På mindre orter kan en svensk film med lokalt igenkännbara skådespelare, miljöer eller teman vara viktigare för att skapa trafik till biografen. När sådana filmer saknas påverkas inte bara producenterna utan även den lokala visningsinfrastrukturen.
Internationella samproduktioner kan ge svensk film större budgetar och nya marknader, men de behöver kombineras med en inhemsk grundproduktion. Om för många projekt väntar på utländsk finansiering eller plattformsbeslut blir den svenska premiärkalendern beroende av aktörer vars prioriteringar ligger utanför den nationella marknaden. Förutsägbar finansiering är därför inte bara en fråga om stöd till enskilda konstnärer; den påverkar hela kedjan från filmarbetare till biografägare.
Det finns också en företagsfråga bakom utbudsbristen. En producent som kan bära utvecklingskostnader under längre tid har större möjlighet att arbeta fram manus, byta finansieringspartner och vänta in rätt lanseringsfönster. Ett bolag utan sådan buffert måste snabbare anpassa projekt efter den finansiering som råkar finnas. Därför hänger filmutbudet ihop med hur mycket rättigheter och framtida intäkter svenska producenter kan behålla. Ett jämnare flöde av spelfilm kräver inte bara fler beslut om stöd, utan också företag som har ekonomisk uthållighet mellan besluten och kan utveckla flera projekt parallellt.
Sveriges problem 2025 var alltså inte att det saknades filmskapare eller att all publik försvann. Det var att antalet nya svenska spelfilmer blev för lågt för att hålla relationen mellan produktion och publik levande. Nästa steg blir att fylla den luckan utan att bara jaga volym. Fler filmer behövs, men framför allt en jämnare ström av projekt som kan bära både kulturell bredd och biografernas ekonomi under hela året.